Mörkersyn

Igår var jag och en vän på konstmuseet här i staden. En utställning med fokus på den unga konsten i Sverige. Fascinerande. Speciellt tanken på personerna bakom. Vad rör sig inuti dem? Ur vad skapas allt? Vi enades om att konstnär är inget man bara kan bestämma sig för att plötsligt bli, det är något man bara är. Alltid varit. En människa med för stor själ för utrymmet som finns den tillägnat. Känslor, inspiration och insida som måste ut. Som trängs. Ramlar ut och upp på ytor som blir föremål för beskådande blickar. Ögon som vill förstå, tror sig ana men säkert inte fattar någonting av varifrån allt som målats upp härstammar. Jag tog in det som lät sig men ödmjukade mig samtidigt för vetskapen att jag inte ens fattar hälften. Desto lättare hade jag att ta till mig det som stod skrivet i den folder som presenterade konstnärerna och deras verk. Kanske har det att göra med att jag har lättare för orden än för bilderna. Kortare väg in. Kanske har det att göra med att jag är mottaglig för det mesta såhär års. Särskilt texter innehållandes ”hopp” och ”ljus”, för att inte tala om ”meningen” och ”ge upp”.

”Ska vi ge upp nu och lägga oss ner för att dö? När vår uppgift känns oss övermäktig. När vi inte längre förstår meningen. När vi tappar kontrollen och inte längre tycker oss rå över det som händer omkring oss. Är det enkelt att ge upp då? Ge vika för det svarta och överge hoppet om ljuset? Eller finns ljuset alltid där? Alltid i färd med att möta varje nattsvart stund?”
(ur presentation av Benedik Kaltenborn och hans verk ”The End”)

Jag vill tro att ljuset alltid finns där. Om inte ljuset fanns, hur mörkt vore då inte mörkret? Det är bara svårt att se det komma en till mötes ibland. Världen är hundra mot en. Och det finns ingen rättvisa. Ge mig mörkersyn.

“Oh God, hold me now
Oh Lord, hold me now
There's no other man who could raise the dead
So do what you can to anoint my head

Oh God, where are you now?
Oh Lord, say somehow
The devil is hard on my face again
The world is a hundred to one again

Would the righteous still remain?
Would my body stay the same?”

(Sufjan Stevens/’Oh God Where Are You Now’)


”Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus”. (Ps 139:11-12) ”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det”. (Joh 1:5)