Wanted

"I just want You for my own

More than you could ever know

Make my wish come true

All I want for Christmas

Is You"

Bad Hurtn?

                                                                                                                                      “I asked the doctor who lives in me
Why my heart’s been skipping beats
Why I’m almost out of breath
What is this sickness that lives in health”                                                                                                     
Alla känslor måste finnas. För att göra hel, för att skapa balans och rätsida. Det har varit min hållning sedan länge. Att kroppen då reagerar som ville den krackelera, värka sönder och samman, sprängas och gå i tusen bitar, smälta och dunsta eller någon gång enstaka bli till gram och lätta från sina fästen. Att detta händer när en känsla blir för stor i den, tycks då motsägelsefullt. Måste alla känslor finnas? För att göra hel, för att skapa balans och rätsida. När man känner sig mer trasig än hel, när lönnfeta sorgen parkerat sig på andra sidan gungbrädan, du är höjdrädd uppe i din ände och det är lång väg ner och när avigan oupphörligen visar sina sneda, skavande sömmar.                                                                                                                                                                               
Men värre än smärtan är likgiltigheten, intetet. Att inget känna. Stenhjärta, sinande tårkanaler och ögon som varken reagerar på mörker eller ljus. Jag är livrädd för avsaknad av känslor och reaktioner, för oberoendeframkallande nycker. Jag väljer smärtan framför ingenting. Den får mig att känna mig levande, mänsklig. Det har varit min hållning sedan länge. Men i stunden kan jag starkt ifrågasätta denna. I stunden vill jag kapsla in mig själv i bomull och dun, vara tuff och hård och bära skygglappar och svärtade linser. Välja mittemellan och inte ta några slag. Vifta bort tankarna som får kroppen att skaka och insikterna som väter kinder.                                                                                                                
                                                                                                                                  Och jag förundras över hur känslorna kan sätta sig i kroppen. Bli fysiska. Göra en sjuk. Det är lätt att glömma hur mycket allt hänger ihop. Hur mycket vi hänger ihop. Ande, kropp och själ. Gärna vill vi separera dessa. Därför blir vi frågande när ett felfritt EKG rullar ut och bröstsmärtan visade sig vara ångest och inte infarkt. - Det högg och värkte preciiis som om kärlen krampade av syrebrist. Ju. Såklart vi anser det märkligt när kroppen reagerar med att släcka ner, stänga butiken och svimma av när hjärnan fått för mycket, mer än den tål. Alternativt lämnar en utan minnen. Amnesia. Underligt likaså. Vi har svårt att riktigt förstå hur stress och press kan sätta sig i musklerna och få dem att värka och strejka. Förlama. Hur sorg kan bli fysisk och borra djupa hål. Ande, kropp och själ måste finnas. Allt måste finnas, låta vara, samverka och respekteras. För att göra hel, för att skapa balans och rätsida.                                                                                                     
“It ain’t no fever, no broken back
No kind of allergy, no heart attack
When nothing is goof and all is well
You get a sickness that lives in health
It’s getting lonely inside this shell
I guess I’m better now, but will I ever get well”                                                                          
Idag blir det inte bättre än såhär. Men det är okej. Jag dricker lussete, provsmakar dagens saffransskorpor och middagsvilar i vetskapen om att jag lever. Så mycket vet jag. Så mycket känner jag. Alla känslor måste finnas. Och det blir bättre. Det kommer att kännas bättre. En annan dag.                                                                                                                                                                   
“Oh, my head 
You’re gonna go places,
you’re gonna win prizes
I don’t know how
But if you got it in you,
give me some peace of mind”                                                                                                                  
(Deportees, The Doctor In Me)                                                                                                                
”Hjärtat går inte sönder när det känns så. Det förbereds för ljus.”
(Maria Küchen)                                                                                                                                                  
Alla känslor måste finnas.