Varför skriva, när någon redan satt ord på allt det där. Bättre än jag någonsin kunnat. Rakt på. Rakt in. Tomas Andersson Wij. I min värld är den mannen något av ett geni.
"Vissa dagar
är som brunnar
jag bara rinner emot
Där allt samlats
all oro
jag aldrig har förstått
Vissa dagar
vågar tänka
att ett sätt
är att bara ge upp
Andra dagar
vågar ta det
för vad det är
Vissa vänner
är som sjöar
jag ser botten på
Hos andra vänner
skulle jag aldrig
söka tröst
Det finns stunder
då jag slocknar
då jag ser alla
som bara drog förbi
Andra stunder
då jag kan ta det
för vad det är
Vissa drömmar
är så starka
att de krossar en
Andra drömmar
mer som löften
och man kan ge dom tid
Det finns tider
då jag kämpar
för att livet ska följa
min plan
Andra tider
då jag kan ta det
för vad det är"
(Tomas Andersson Wij, 'Vissa dagar')
fredag 16 januari 2009
onsdag 7 januari 2009
I know it's good
I soffan, lyssnandes på Tiger Lou. På bordet en kopp te och gårdagens bullar. Bakade med och av vänner. Kärlek. Det guldkantade fatet från farmor med små blommor längs kanterna, förstärker upplevelsen. Hjälper att skingra och ladda om. Från sjukgymnast och nålar i skallen, från läkaren och hålla minen stadig. Ladda om till jobb och en kväll i snabba korridorer under lysrör. Skingra motstridiga tankar. Från töcken till strimmor.
”– Jag tror att jag har varit rädd för många av de känslor jag har. Rädd för min rädsla, bort med den! Rädd för min avundsjuka. Avund är fult. Sådan vill jag inte vara. Bort med allt som är fult. Jag hinner inte sörja. Bort det! Men om man inte har kontakt med det man verkligen känner, det som är sant om mig, hur ska man då veta vem man är? Veta vart man är på väg? Det är därför jag tror att sorgen och allvaret måste få finnas. Alla känslor måste få finnas.”
(Sofia Karlsson, Trots Allt Nr 2 2008)
Det har varit en omvälvande vecka. På många sätt. På alla sätt. Explodera. Livet som slagit knut på sig själv. Jag har insett, ännu mer, vad som är viktigt på riktigt. Tillåtit mig att låta känslorna få spegla det jag tänker, känner, innerst. Vara sann. Inte orkat annat. Projekt livet skakar i sina grundvalar. Granatregn. Jag reagerar med skräck, till en början. Det är innan jag inser att lite omskakning kanske kan vara av godo. Kanske måste saker bli skrämmande och obehagliga för att man ska kunna ta sig vidare. Framåt. Uppåt. Komma ur sin bana, styra vidare. Kanske kan rädslan få stå för något positivt och fint. ”If you got nothing you got nothing to lose” (Bob Dylan). Rädslan talar om att det finns något värt att skydda. Kommer att tänka på ett citat som sitter fasttejpat på min väns badrumsskåp. ”Inse också att rädslan kan vara en gåva. Den som lätt blir rädd blir lätt berörd, har en känslighet och en lyhördhet som kan vändas till något gott.” Jag vill tro att den som skrivit detta har rätt. Jag vill tro att det som skrämmer skiten ur mig, också rent bokstavligen skrämmer skiten - allt som jag inte vill ha, det fula, hårda - ur mig.
”Take it easy (love nothing)”, titeln till det som ljuder med Bright Eyes hesa, pressade stämma. En sida av mig vill stämma in. Ta den gena vägen. Komma undan rädslan och känslorna som jag inte längre rår att styra. Hålla minen stadig. Ta avstånd. Den andra vill kapitulera. Låta vara sårbar. Explodera. Låta alla känslor finnas. Välja den kärlek som aldrig kommer lätt. Välja dem som ruskar om men som också berör och får mig att minnas att jag trivs med livet ibland.
I soffan, lyssnandes på Bright Eyes. På bordet en tom tekopp och pärlsockerrester från gårdagens bullar. Bakade av och med vänner. Kärlek. Det guldkantade fatet från farmor med små blommor längs kanterna, förstärker upplevelsen. Hjälper att skingra och ladda om. ”The heart of life is good”.
”I hate to see you cry
Laying there in that position
There's things you need to hear
So turn off your tears and listen
Pain throws you heart to the ground
Love turns the whole thing around
No, it won't all go the way, it should
But I know the heart of life is good
You know it's nothing new
Bad news never had good timing
But then the circle of your friends
Will defend the silver lining
Pain throws your heart to the ground
Love turns the whole thing around
No, it won't all go the way, it should
But I know the heart of life is good
Pain throws your heart to the ground
Love turns the whole thing around
Fear is a friend who's misunderstood
But I know the heart of life is good
I know it's good”
(John Mayer, "The Heart Of Life")
”– Jag tror att jag har varit rädd för många av de känslor jag har. Rädd för min rädsla, bort med den! Rädd för min avundsjuka. Avund är fult. Sådan vill jag inte vara. Bort med allt som är fult. Jag hinner inte sörja. Bort det! Men om man inte har kontakt med det man verkligen känner, det som är sant om mig, hur ska man då veta vem man är? Veta vart man är på väg? Det är därför jag tror att sorgen och allvaret måste få finnas. Alla känslor måste få finnas.”
(Sofia Karlsson, Trots Allt Nr 2 2008)
Det har varit en omvälvande vecka. På många sätt. På alla sätt. Explodera. Livet som slagit knut på sig själv. Jag har insett, ännu mer, vad som är viktigt på riktigt. Tillåtit mig att låta känslorna få spegla det jag tänker, känner, innerst. Vara sann. Inte orkat annat. Projekt livet skakar i sina grundvalar. Granatregn. Jag reagerar med skräck, till en början. Det är innan jag inser att lite omskakning kanske kan vara av godo. Kanske måste saker bli skrämmande och obehagliga för att man ska kunna ta sig vidare. Framåt. Uppåt. Komma ur sin bana, styra vidare. Kanske kan rädslan få stå för något positivt och fint. ”If you got nothing you got nothing to lose” (Bob Dylan). Rädslan talar om att det finns något värt att skydda. Kommer att tänka på ett citat som sitter fasttejpat på min väns badrumsskåp. ”Inse också att rädslan kan vara en gåva. Den som lätt blir rädd blir lätt berörd, har en känslighet och en lyhördhet som kan vändas till något gott.” Jag vill tro att den som skrivit detta har rätt. Jag vill tro att det som skrämmer skiten ur mig, också rent bokstavligen skrämmer skiten - allt som jag inte vill ha, det fula, hårda - ur mig.
”Take it easy (love nothing)”, titeln till det som ljuder med Bright Eyes hesa, pressade stämma. En sida av mig vill stämma in. Ta den gena vägen. Komma undan rädslan och känslorna som jag inte längre rår att styra. Hålla minen stadig. Ta avstånd. Den andra vill kapitulera. Låta vara sårbar. Explodera. Låta alla känslor finnas. Välja den kärlek som aldrig kommer lätt. Välja dem som ruskar om men som också berör och får mig att minnas att jag trivs med livet ibland.
I soffan, lyssnandes på Bright Eyes. På bordet en tom tekopp och pärlsockerrester från gårdagens bullar. Bakade av och med vänner. Kärlek. Det guldkantade fatet från farmor med små blommor längs kanterna, förstärker upplevelsen. Hjälper att skingra och ladda om. ”The heart of life is good”.
”I hate to see you cry
Laying there in that position
There's things you need to hear
So turn off your tears and listen
Pain throws you heart to the ground
Love turns the whole thing around
No, it won't all go the way, it should
But I know the heart of life is good
You know it's nothing new
Bad news never had good timing
But then the circle of your friends
Will defend the silver lining
Pain throws your heart to the ground
Love turns the whole thing around
No, it won't all go the way, it should
But I know the heart of life is good
Pain throws your heart to the ground
Love turns the whole thing around
Fear is a friend who's misunderstood
But I know the heart of life is good
I know it's good”
(John Mayer, "The Heart Of Life")
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
