När mina kollegor i allra största välmening önskade ett ”Gott slut” kände jag obehag. Gott slut? Ordet ”slut” klingar illa. Jag skyr uppbrott, avsked och avslut. Kanske är det detta som får mig känna missmod och ett uns av sorg där andra känner hopp och skönjer öppningar för nya möjligheter.
Det här med nytt år får mig alltid, hur jag än från tårna försöööker, att känna ett styng av vemod. Jag antar att det ligger i min natur. Den melankoliska norrländska naturen som exempelvis gör mig till en sucker för den musik jag älskar, av mina vänner beskriven som ”gnällig-mys-depp-pop”. Säkert stämmer den beskrivningen. Säkert är det egentligen lika bra att underställa sig denna min natur. Inte försöka så mycket. Jag försöker i allmänhet för mycket. Och det blir sällan så bra. De gångerna.
Såhär några dagar in på det nya året ligger en gnällig-mys-depp-tjej i sin 50-tals soffa, lyssnar på gamla Morrisey-låtar à la 90-tal, andas gammal luft och 2012 känns inaktuellt. Liksom lite före sin tid. Jag är inte riktigt där. Slutet gott allting gott. Men om slutet inte var särskilt gott, hur viktig blir då början?
Jag tänker på förväntningar och på önskningar. Att det känns säkrare att önska. Förväntan leder till fall - i sådana fall - från högre höjder. Önskningar känns otäckt nog. Det här med nytt år får mig alltid, hur jag än önskar det inte vore så, att känna ett styng av vemod. Lite ledsen över 2011 som inte får vara med mer. Bläddrar missade chanser, otänkta tankar, det som gått förlorat, det som varit, det som förändrats och det som aldrig kommer åter. 2011 har i stora bitar varit ett ganska ledset och tufft år. Hur jag än, ända till tårarna, försööökt. Det nya har alla chanser att slå. Visa vägen upp.
2012. Så kom an.
Gud. Kom gör allt nytt.
När mina kollegor önskade ett ”Gott slut” kände jag obehag. Ordet ”slut” klingar illa. Men detta slut är inget slut. Nu vänder vi blad.
"Detta slut är inget slut,
det är bara vägen som sakta leder dig ut.
Denna kamp är inte din,
fast den krupit under din hud, ditt skinn.
Denna natt är inte allt,
du bär dagen i dig, som en ljus gestalt.
Jag vill se dig lycklig igen, som du var förut.
Detta slut är inget slut."
(Michael Johnson, 'Detta slut är inget slut')
