Idag har jag inte pratat med en enda människa, förutom ett ”hej” och ett ”tack” till kassörskan på ICA. Fast det gills inte. Jag har inte saknat att prata med någon heller. Mina egna tankar räcker ibland rätt bra som underhållning och sällskap, om jag är på det humöret. Då jag trivs med mitt eget sällskap, tystnaden och de inverterade samtalen i mitt huvud. Det är stor skillnad på att vara tyst och att vara ensam.
När man tänker på det är det inte helt i sin ordning att inte ha utbytt en fullständig mening med en enda levande varelse på en hel dag - men väl en bedrift. Men jag aktar mig för att bli min egen bästa vän. Det kan aldrig sluta väl. Imorgon ska jag kompensera för all tystnad. För försummade ord.
"And the vision that was planted in my brain
Still remains
Within the sound of silence"
(Simon and Garfunkel, 'The Sound Of Silence')
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar