Igår pajade min dammsugare. Så typiskt. Den bara dog. Kanske var det värmen. Utslagen. Jag som skulle göra födelsedagsfint. Jag som inte var klar...! Det var så pass skitigt här att ett nu ganska tydligt halvstädat rum (i ordets rätta bemärkelse) framträdde. Nästan så man kan se exakt när och var i själva städprocessen som den tappade sugen. Tanken att låna Sigges dammsugare flög förbi men orkade inte landa. Såg det lite som ett tecken att den kraschade. Som att det nog var meningen att jag inte skulle städa mer. Dessutom dog den uppbådade städivern knall och fall, när jag strax efter dammsugarens sista suck blev utskälld av grannarna för att det kom in damm på deras balkong när jag skakade av mina mattor. Uppretad och skrovlig rökröst. Jag visste faktiskt inte att de satt där. Annars brukar man ju rätt tydligt bli varse. Känna stanken. Oset. Svarta lungor för sin inre syn. Jag blev jätteirriterad. Jag hade lust att skrika något tillbaka om att jag dammar mina mattor ute på framsidan om ni röker ute på framsidan. Att de slipper damm hos sig om jag slipper deras förpestande rök hos mig! Någon sorts rättvisa måste det väl ändå finnas?! Har jag någonsin skällt på dom? NÄ, trodde väl det! Och då röker de ändå i runda slängar 30 gånger per dag. Var! 30x2=60. Jag dammar mattorna någon gång per månad i de bästa av världar. Högst. Jag vill ha nya grannar. Jag vill bara ha grannar som Sigge. Som är gamla och fina och snälla och inte spelar ful musik, sprider cancer eller går med hälarna.
Läser i Hyresgästföreningens tidning Hem&Hyra om Ylva och Håkan som inte kan använda sin balkong på grund av grannarnas frekventa bolmande. De begärde sänkt hyra då de inte kunde utnyttja hela lägenheten, men förlorade kampen mot balkongröken i tingsrätten. Att grannen röker i ”rimlig omfattning” får man tåla. Punkt. För Håkan och Ylva blev det till att köpa en stor fläkt och till slut en husvagn för att kunna andas lite frisk luft.
Att grannarna dammar i ”rimlig omfattning” får man tåla tänker jag, fortfarande lite irriterad, när jag vid midnatt försynt dammar de sista mattorna. De jag inte kunde med att skaka tidigare. Ljudlöst och snabbt förstås. Allt för för husfriden. Då när de rökande lämnat in för dagen. Dragit sitt sista kvällsbloss.
Jag är den goda grannen. Den fega grannen. Hon som en dag ska samla mod. Svara emot och trotsa de ilskna rökrösterna. Sätta ultimatum. Skipa rättvisa. Men som kommer sluta upp irriterad och tyst. Inpyrd. Med sina smuliga mattor, en trött bordsfläkt och en Kabe Safir från -87.
torsdag 5 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nu antligen ska jag fa anvaning for min traning i kickboxning!
Kära nån. Man blir lite sugen på att utbrista: "Jaså jaha, ni fick mitt mattdamm ner i lungorna. Ja, det var väl i så fall det mest hälsosamma ni inhalerat hittills idag."
Skicka en kommentar